Dagen D, men en bra prognos!
Då var dagen här. Förmiddagen gick så himla sakta, jösses. Men vi hade tid 13:00, jag lastade 12.40 och fick ändå sitta och vänta. Skönt att ha en lättlastad häst och att ha en kort bit att köra. Hon skötte sig i alla fall exemplariskt på alla plan. Lastar sig själv, går av själv. Rör inte ett öra när vi kommer in på kliniken.
Veterinären börjar med att känna igenom henne och det enda hon hittar är det samma som jag hittat, nämligen den fram kotan. Även hon tyckte att svullnaden var mystisk. Sedan skulle hon då böjas, hög böjning ingen reaktion. Låg böjning, ajajaj! Så Vaka blev rakad och sedan redo för ultraljud och där konstaterades ganska snabbt att det var senskidan som var problemet även denna gången. Men denna gången på höger fram, 2016 var det vänster bak. Men inga senor skadade, lite reaktioner på gaffelbandsförgreningen på båda sidor, men det var ingen fara utan det skulle läka tillsammans med det andra.
Så det blev kortison och tuppkam. Hon sprutades med enbart en brems, hon är så himla snäll den här hästen alltså. Hon står som ett gammalt ök och rör inte en fena, så vet man vad det är för rallyhäst där under ytan. Men nu ska hon stå på box i 2 dagar, sedan ut i hage igen, ska bara hitta en hage som är platt nog. Hon fick gå i vanlig hage bara den inte var knölig eller groping utan så plan som möjligt. Är nog så hon kommer må bäst med. Hon är ingen häst som springer eller busar i hagen i alla fall, hon blir nog värre av att stå i sjukhage skulle jag tro.
Men nu väntar då 2 dagar boxvila som sagt, 6 dagar på metacam och 3 veckor av skritt för hand men 5 min ökning för varje vecka och vi börjar med 10 minuter. Sedan återbesök för att se hur det läker och hur det hela går helt enkelt. Så vi ska göra vår del av den rehaben, den gjorde vi ju även 2016. Hon var inte rolig att gå med sista veckorna där sist! Men det är ju även ett friskhetstäcken då.
Så nu håller vi tummarna för snabb tillfriskning för min prinsessa, men räkna med minst 3 månader innan vi är tillbaka igen. Så vi kommer igen i höst, och då starkare än någonsin.
Så vi blickar framåt och hoppas på det bästa!!
Ni får ha en bra helg, men vi hörs snart igen.
Sandra & Vaka
På kliniken. Hon ser nästan drogad ut, men nej nej! Detta är så min tjej är. Lugn som en filbunke att ha med på alla sätt och vis men en kanonkula att rida. Man kan inte annat än att älska henne faktiskt. Hon har ett underbart psyke!