sandra&vaka.blogg.se

Igår blev det bara en mycket snabb tur till stallet då det var simträning för Albin och simskola för Svea. Men så idag så skulle jag egentligen till stallet på förmiddagen skulle jag tänkt. Men men Albin kom hem med feber och huvudvärk. Så blev till att boka tid för provtagning, hade redan tidigare fått mail från skolan att det vart smitta i hans klass så ja... Då får man kolla helt enkelt. 

 

Men i morse hade han ingen feber och han mår betydligt mycket bättre idag. Men han är i alla fall testad och jag hoppas att vi i morgon får ett negativt svar på det så han kan återgå till skolan och jag kan återgå till jobbet igen. 

 

Men jag har ju då inte varit i stallet idag av hänsyn till andra andra, men i morgon hoppas jag ju komma dit och spendera lite tid. Jag har inte varit där sen i Torsdag, eller en snabbis i går som knappt räknas. Så nu vill jag faktiskt dit...  Men när ska allt med detta testande hit och dit sluta, när ska pendemin vara mindre påträngande...?? 

 

Men ännu värre just idag är att min älskade Bessy, min Minityrbullterrier (hund) kommer få sin sista vila, hon är 12 år och 9 månader och hennes kropp säger nu stopp. Och jag kan inte ignorera det längre, utan nu får jag ta mitt ansvar som ägare och sätta stopp. Även om det gör fruktansvärt ont på så många plan, så vet jag att hon kommer få det bra, inga mera bekymmer eller mer smärta i kroppen. 

 

Jag jobbar ju som undersköterska innom äldreomsorgen och ibland så kan jag tycka att våra älskade djur kan få ett bättre avslut på sina liv än många människor. Hos djur får vi som människor/ägare kliva in och säga stopp, för att djuret inte ska lida eller må dåligt. Medans många människor kan ligga och "lida" in i det sista, må dåligt och inte alls få den hjälp som man kanske skulle behöva för att slippa smärta och ångest. Medans hos djur så gör man allt för deras bästa...! Det hjälper mig i tanken, att jag hjälper min älskade hund till en bättre tillvaro än vad hon befinner sig i just nu. Man får inte vara självisk, den tanken måste man bara släppa. 

 

Men jag får ha henne med mig en stund till innan det är dags för den sista mjuka vilan! 

Så sovgott älskade Bessy!!