Hon blir odräglig!
Märks att hon mår så mycket bättre i det stora hela. I hagen så sköter hon sig fortfarande väldigt bra, verkar ta det hela med ro. Men inne, när man håller på med henne så börjar hon bli odräglig. Står och skrapar, vill ha konstant uppmärksamhet och hon ska synas och höras.
Hon verkar inte ha ont längre, det verkar inte vara det som stör henne. Utan det är nog att kroppen som sviker som gör sig mera påmind nu. Men hon blir hela tiden bättre nu med. Märks inte jätte mycket av vingligheten just nu tycker jag. Men sen har vi ju heller inte gått några längre sträckor, men jag är heller inte rädd för att hon ska tappa balansen. Hon sätter ner fötterna på ett mycket bättre sätt och använder kroppen och rörelserna på ett mer naturligt sätt.
Så jag hoppas att allt bara fortsätter i samma takt nu och att allt bara får flyta på och att vi så småning om kan komma igång med promenader så även Vaka får röra på sig och komma igång lite, men det det allra viktigaste är ju klart att hon blir frisk bara.
Men idag så är jag hästledig, min duktiga och mycket hängivna medryttare har henne idag. Och jag är glad att hon faktiskt är intresserad av Vaka även om nu är skadad och att det inte bara är ridingen som är intresant, utan även hästen som är viktig. Av just denna anldningen så tycker jag om att ha vuxna medryttare, för min egna del. Jag säger inte att yngre medryttare är mindre måna om sina medryttarhästar, utan kanske bara det att vuxa söker sig till hästarna för andra orsaker än barn/ungdomar? Eller tänker jag galet?
Jag har ju hållt på med hästar hela mitt liv, och hästarna har i stortsätt alltid betytt allt för mig. Men jag har haft mina egna häst att alltid ansvara för, när man bara har häst 1-2 dagar i veckan får man kanske inte den känslar för ansvar på samma sätt. Utan man ansvara för sina dagar och sköter allt där och då, sen kan man ju släppa ansvaret därimellan.
Men ja, jag är tacksam!!
Men vi hörs snart igen
Sandra & Vaka
