Men nu ni!

Ja, nu har vi en ny vecka och snart är även denna till övers. Men helgen som var, var ju ingen toppen helg precis. Men även i Söndags fick det bli en promenad då jag inte kunde röra mig. Betydligt sämre väder och inte lika roligt att ta en promenad men så är det, man måste ändå!! 
 
Från vår promenad i Söndags
 
 Grått och trist väder
 
Sen har hon fått stå Måndag och Tisdag då jag i Måndags var iväg till kiropraktorn för att fixa min rygg, jag skulle ju jobba på Måndag kväll så nått var tvunget att göras. Men väl inne hos Julia så kontaterades en del "problem" i kroppen. Jag var låst i bäckenet och även en mycket svullen och irriterad disk, som alltså buktat ut och tryckt på nerver och därav min smärta. Men med omkringliggande problem så kunde jag faktiskt stå upprätt och röra mig utan smärta. Hon gör underverk Julia, men nu har hon slutat och jag vet inte hur jag ska klara mig. Hon kollade även på min arm. Jag har ju vart sjukskriven för min tumme/hand, jag hade ju en inflamation i senskidan. Där var ju även mina muskler från tummen och vidare upp i armen ordentligt onda, så hon fixade till det med. Jag fick en helkroppsrenovering. Så det var skönt. 
 
Sen i Tisdags så var jag in till arbetsterapeut för återbesöket av handen. Den har ju blivit mycket bättre, men jag är fortfarande svag i handen, eller jag är svag i båda mina händer egentligen. Men jag fick i alla fall ett träningsprogram för mina händer för arr förhoppninigsvis kunna göra som lite starkare. Dom är ju ändå mitt störta redskap i mitt arbete som undersköterska och ska hålla i mpnga år till. Jag har LÅNGT kvar till pension! 
 
I väntan på hovis och fixade fötter
 
Men så kom Onsdag och min käre hovslagare och vän kom för att sätta på nya skot. Äntligen!! Så nu är hon nyskodd och fin i fötterna. Så blev ju även en premiär tur förståss, men var egentligen inte alls sugen då det blåste som bara den och var iskallt i luften. Men tänkte en liten runda. Och om jag säger såhär, vädret spelade ingen roll för Vaka. Hon gick fram med spetsade öron, kändes väldigt pigg nästan som om hon skulle explodera. Men det är det som är så härligt med Vaka, även om hon känns så, så kommer hon inte göra det. När jag bad henne att gå fram i tölt eller trav så var det lugnt och kontrollerat. Lyssnade väldigt bra och var mjuk och fin i kroppen. Nu känns det att hon har laddat om och är sitt vanliga jag igen. Nu kan man korta tyglarna utan att det bär av med en gång, så himla skönt! 
 
Så nu känns det ändå skönt att vi börjat komma igång och hoppas att vädret kommer vara med oss hela tiden! Så att man faktiskt kan rida. 
 
Men nu ska jag göra lite mat är tanken!!
Ha en bra kväll!
Sandra & Vaka 

Kommentera här: