sandra&vaka.blogg.se

Ja, nu är 2018 slut och vi blickar framåt mot ett nytt år. Men först ska jag ta en tillbakablick på året och se hur det såg ut med Vaka, bra och dåligt. Framgångar och motgångar, får se. Jag skriver som sagt dagbok från varje ridpass och kan därför se hur det sett ut under hela året. 

 

Men vi börjar väl från början: 

Januari 2018

 

Vi fick en ganska dålig start då hon efter nyårsnatten då alla hästarna i sto flocken var väldigt rädda för att att några grannar till stallet inte visade hänsyn med raketer.  Så Vaka var under en ganska lång tid spänd och reagerade väldigt på ljud, som fåglar i buskar eller om det prasslade till i saker och liknande och detta är inget som hon vanligtvis reagerar på. Hon hade även väldigt dåliga fötter, strålarna var i uselt skick efter flera månader med enbart regn och då massa lera till följd. 

 

Jag hade även blivit av med min medryttare då hon köpte egen häst. Så blev inte jätte mycket ridining vissa perioder. Men överlag så verkade Vaka vara spänd, styv och ganska ofokuserad. Även vara ganska springig. 

 

 

Men i Mars verkade det gå lite bättre, vi hade snö ett tag och där kunde jag verkligen använda snön för att stärka galoppen, då hon lätt blir väldigt tvåtaktig även i galoppen så är det svårare i snö med lite motstånd. Men även här blev det såklart dåligt underlag sedan när det börjar att töa, så blev lite lugnt en period igen. 

 

Vi är redan inne i April och här verkar det ha kommit en vänding. Det har även börjat bli lite varmt. Verkar lyssna bättre, vara mjukare i kroppen och allmänt mera med mig. Och den 22 April var min första lektion för Mattias Renberg och det blev en vänding för mig, rent ridmässigt. Han är då dressyrtränare ur den klassiska ridningen och det har gjort underverk för mig och Vaka. Jag har lärt mig att rida och jag vet vad jag är ute efter för att få ridingen bättre. Igentligen är det bara vanliga grunder och enkelridining. Men det är dte enkla som är svårt, bara det att rida på yttertygel vilket jag tror att många inom islandshäst är dålig på, vi vill gärna forma för inner tygel och tappar då bogar och bakben. Så här börjar en ny era inom min ridning och tänk. 

 

I Maj blev det även premiär på ovalen. Jag, Jennifer och Amanda åkte till Barbro Bäckström för en lektion i GedingaKeppni, det gick himla bra. Vaka är väldigt okomplicerad att ha med sig. Och Gedinga är ett upplägg som jag tror passar Vaka väldigt bra då man kan lägga upp gångarterna för att gynna henne på bästa sätt. Jag rider merst i skogen som jag alltid gör och så går jag in i paddock och kollar av läget då och då. Men största delen av min träning sler i skogen, och jag rider mycket intervaller. Den 20 Maj är min andra lektion för Mattias, och det gick så himla bra och Mattias tyckte med att det gått framåt jätte mycket bara på denna månaden. Vaka har taggat ner och börjat använda sin kropp, och jag sitter ner i sadeln och faktiskt rider. 

 

 

I Juni så lånade min kompis Vaka och hon red då för att kolla till "sina" kor, ja hon red alltså in i hagen och kollade dom. Min Vaka är ju bäst och har absolut inga problem med detta. De som känner mig vet ju att jag lider av enorm ko skräck! Men det är skönt att veta om vi möter kor i skogen så fixar Vaka biffen! Haha! Dom kan nämligen vara på rymmen då och då de där korna även om det var bra länge sen. Så den 16 Juni fick jag ett samtal från stallet när jag sitter på Dop-middag att Vaka är sjuk och det ser inte alls bra ut. Jag ringer min kompis som bor på gården, hon tar sig ut och börjar gå med henne. Kolik! Jag i långklänning spänner för transport och vi lastar Vaka och åker ner till Slöinge, ibland är det skönt att vi har 10 minuter dit. 3 nätter på Slöinge blev det, kolik troligen men de hittade ingen direkt stopp eller så. Blev som sagt lite lugnt efter detta, men en del skritt då hon gick på mycket liten giva mat. Men var pigg som aldrig förr. 

 

Juli började ganska tidigt med en lektion för Mattias, där vi har kommit ganska långt sen sist. Vi lekte mycket med samling och tempon. Annars så flöt denna månaden på bra, där Vaka känns toppen och vi går hela tiden framåt. Vi jobbar med det vi lär oss av Mattias och varvar mycket arbete ute i skogen med lite pass på banan och lägger till lite cavaletti och styrke jobb. 

 

 

Så kom September och något hände. Hon blev väldigt vacklig, ena dagen pigg och den andra dagen loj och knappt gå fram. Men hon brunstade och satte även massa päls, kanske hade det något med saken att göra? Vaccinerades 21 September och det blev då några dagars vila. Sen dem 29-30 var det dags för lektion med Mattias igen, blev ju inget i Augusti. På dessa lektioner jobbade vi lång och låg, samla och korta, alltså gå igenom det mesta och ja, vi hade absolut kommit framåt och Vaka är så ortoligt fin och lyhörd och så rolig att rida. Vi tränade även lite galoppfattningar vilket inte alls är vår grej, det gick sädär. men några bra fattningar men mest pannkaka måste jag säga. Men kan även ärligt säga att galopp i paddock är inget jag direkt strävar jätte mycket efter heller, men så klart roligt om vi skulle få det att funka. 

 

Oktober började ganska lugnt med vanlig träning och sedan 15- 21 så blev det 1 veckas vila då jag inte alls fick ihop det med jobb och allt som gjordes här hemma så vi började med att renovera köket. Sen började träningen igen, och under vilan hade även hela stoflocken släppts ihop så som den ser under hela vintern. Vaka går ju inte med de övriga på sommaren då hon har eksem och går i speciella hagar och inte kan gå på gräs för då blossar eksemet upp. Men i alla fall den 28 Oktober gjorde vi tävlingsdebut, och den var ju allt annat än bra. Här var hon så loj, och inte alls med. Hon var så seg att hon inte ens gick framåt. I Tölt, så fick jag sitta och driva henne runt ovalen, vilket inte alls är likt henne. Sen i Femgången så var hon även där väldigt loj. Tölten gick hon knappt framåt, fick pass men inte alls något tempo och inte med. Blev något piggare efter galoppen där vi även fick fel galopp, men ja brydde mig inte att rätta till det då hon var så trött. Traven var dock helt ok, och det var väl skritt och trav vi fick någolunda poäng i. Och jag är nöjd med vad jag hade att jobba med. 

 

Sedan kom November och den dåliga känslan höll i sig. Hon var inte sig själv. Trött, seg och sur! Hon började slå mot skenkeln i paddocken när jag började kräva lite av henne, hon gjorde allt tvärt emot kändes det som. Jag hörde då av mig till Carolina som behandlar med djupvåg. Hon kom och kollade igenom henne och som jag trodde så satt det i korset på henne. Hon var nästan 5 cm sne, och roterad både framåt och åt sidan och sedan mycket stel i hela sin höger sida. Så vi har jobbat en del i vänster ställning för att hon ska få sträcka ut sin höger. Hon har efter detta känns bättre, men slagit en del mot skänkeln och inte nån toppen känsla i ridingen. 

 

Efter November så kom ju såklart December och denna månaden har det inte alls hänt mycket. Den dåliga känlan höll i sig och jag bestämde mig för att ställa av henne på aktiv vila. Så sagt och gjort, den 9 December sattes hon på skrittvila. Och skrittades fram till den 23 då hon sattes på hel vila. Och under denna perioden har hon vart lugn men ändå pigg och känts positiv till att hon fått komma ut. Så avslutade vi ju året på bästa sätt den 31 med en lektion i tömkörning för Mattias. Det gick så himla bra. Vaka kändes pigg och att hon tyckte det var roligt att få jobba igen. Vi jobbade med att få igång ryggen och rörelse. Och det gick himla bra. Och jag kan nog här faktiskt säga att detta med att ha täcke på henne är en framgång. Men det jag såg på denna lektionen så mjuk och fin hon var fast hon stått och inte blivit riden så var hon så fin. Annars varit så spänd och styv och inte alls kommit till arbete på samma sätt. Så ja, jag kommer fortsätta med täcke på henne! Hon är trots allt bara en häst, fast hon kommer från den kalla ön Island! 

 

Detta var mitt och Vakas 2018! Inte hänt jätte mycket egentligen men, vi har utvecklats massor och jag ser verkligen fram emot vad 2019 har att erbjuda. Jag skulle detta året vilja prova passen på ett bättre sätt. Hon är en fantastisk passhäst, snabb som bara den och hon älskar det. Så vi får se vad som händer och sker detta året, jag kommer uppdatera när jag har något att skriva om!! 

 

Ha en fortsatt bra kväll! 

Sandra & Vaka